I helgen har det varit Polarhundsmästerskapet i Norråker. Med en nyopererad Nimbus, en matvägrande Midas (pga Frostas löp) och en krånglande bil var de nära att det inte skulle bli någon tävling för vår del. Men då jag bara hade tre hundar med mig på resan lyckades jag pussla in hundarna och all packning i mammas V70 och så kom vi iaf fram till tävlingsplatsen. Efter denna annorlunda uppladdning (och urladdning) hade jag inga som helst förväntningar på tävlingen. Spannet bestod av Tolga och Frosta i led samt Midas och lånehunden Ola (Tusen Tack för lånet Ylwa!) i wheel. Tyckte det gick tungt runt banan och jag saknade power i hundarnas steg. Var beredd på att det snart skulle komma någon bakifrån å köra om, men istället kom jag ikapp och körde om spannet som startat 3 minuter före oss. Hundarna tuffade på i sakta mak och snart började vi få vittring på ytterligare ett spann. 800 meter från mål är vi ikapp och förbi men blir samtidigt omkörda av ett spann som startat 4 minuter efter oss. Trots att de gick tungt ligger vi 5:a (av 11), men över 4 minuter efter täten.
Dag 2 går ännu tyngre och idag kommer Ingela (med Selene och hennes döttrar) snabbt ikapp oss. Hennes tjejer vill dock inte gå förbi oss så vi ligger och samkör en bra bit av banan. 800 meter från mål lyckas vi få dem att gå om, men då vill de inte fortsätta springa så då får vi köra om igen och ta täten in i mål. Att vi förlorat vår 5:e-plats vet jag men det visar sig att vi även förlorar 6:e-platsen med 1 sekund. Jaja. Mitt mål var att inte komma sist, å de gjorde vi inte heller 